Igår träffade jag en kompis som jag inte träffat på länge och fick en försenad födelsedagspresent - en pulsklocka!!! Och inte vilken som helt, en Garmin med GPS. Så att jag kan mäta hur långt jag springer. :-) Och detta utan att jag ens berättat om mina planer om att springa 42 km nästa år. Ja vad säger man? Världsklass! Och TACK!
Tänkte testa den under kvällens löprunda, men dagen gav inte utrymme till att göra alla inställningar som krävdes för att komma igång. Har kommit så långt att jag iaf laddat batteriet, så klockan får bli min kompis nästa pass.
Och dagens pass känns lite som en prestation och en milstolpe. En nöjd Åsa upptäckte att jag faktiskt gett mig ut trots att arbetsdagen slutade typ 19.30 och utan mat i magen och en del jobb att göra ikväll. Utan att ens tänka på det prioriterade jag mig själv och min löpning. Jag är på rätt väg! Nice! Och väl hemma efter min lilla runda insåg jag att jag behöver inte stressa upp mig, jobbet finns kvar både imorrn och på lördag också. Så allt behöver inte göras ikväll... Åsså kändes det direkt mycket lättare att beta av lite jobbgrejer även fast klockan börjar bli sent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar