Löpteknik del 1

Igår togs nästa utvecklande steg mot maraton, löpteknik med Dala. Det blir tre gånger med fokus på kroppshållning och löpteknik. Igår  låg fokus på kroppshållning och redan efter första passet kände flera av oss i gruppen en stor skillnad. Det va superintressant och  väldigt givande! Ett tips till alla som löptränar, det gör löpningen roligare och mindre jobbig. Jag upplevde det som att jag sprang snabbare utan att det gick åt mer energi. Jaja, sen springer jag ju inte så snabbt från början så det är ju inte så svårt att överträffa. ;-)

Rätt näring och löpteknik-kurs

Nu är det bokat! Nu ska jag lära mig att springa rätt, eller iaf utveckla min löpteknik med Dalas hjälp. Jag har dragit ihop ett gäng på 7 personer och vid tre tillfällen ska vi få träffa Dala som ska lära oss allt om löpteknik och kroppshållning. Det ska bli superspännande!

Jag var ute en sväng idag, det blev en 6a. Men varför går det så segt?! Och ont i ryggen har jag. Efter lite funderande inser jag att jag ger inte kroppen den näring som den behöver för att orka prestera. Helgerna är kosthållningen inte vad den borde vara. Och ryggen... Kanske dags att inse att jag behöver träna upp bålen, lång tid med med dåligt med träning visar sig nu. En hemsk insikt! För att slippa ha ont i kroppen resten av livet är det viktigt att ta hand om den. Det blir ett styrkepass på Skansen på tisdag!

En kurs i löpteknik

Hittade en bra film om löpteknik med löpargurun Anders Szalkai.

http://www.marathon.se/tr%C3%A4ning/bra-%C3%B6vningar-f%C3%B6r-l%C3%B6pskolning

Återkommer med återkoppling, ska bli spännande att prova...

Ett segt pass och kakor

Igår blev det ett löppass på förmiddagen, innan jag stack iväg och va flytthjälp. Alltså, träning på förmiddagen är inte min melodi egentligen, men vad gör man inte?! Ville bocka av ett pass, känner att jag längtar till jag får tillbaka den goa löparkänslan som jag byggde upp innan jag åkte till Spanien. Den har ännu inte återkommit och jag saknar den. Den ger mig liksom lusten att ge mig ut. Nu har det känts som en ständig kamp att ge sig ut. Jag har ändå gett mig ut med tanken att "vi får se hur långt det blir, bara att jag ger mig ut är jag nöjd med". Det gör det lättare för mig att faktiskt komma ut. Igår kändes kroppen sådär, men jag tänkte ändå testa att springa en 7a (7 km). Det gick, men jisses va jobbigt det var. Jag släpade verkligen runt kroppen, tungt flås och inget löpsteg. Men det gick och när jag kom hem fick jag ändå den där sköna "after run"-känslan. Nöjd!

Idag har jag den här utsikten (bilden). Känns helt ok, men inge bra för formen. Här är det lätt att man blir ganska stillasittande. Dessutom är det väldigt gott med fika och ännu godare härute. Så fika har det blivit med alldeles för mycket fikabröd. Mår inge bra nu, varken mentalt eller fysiskt. Så imorrn blir det nog en roddtur om det inte blåser alldeles för mycket, annars en promenad när jag kommer hem. Eller löpning... Huvudsaken är att det blir nåt. Min önskan är att springa tre gånger i veckan och jag har en gång kvar och det är ju faktiskt två dagar kvar på den här veckan, så den här veckan kommer gå ihop sig träningsmässigt det är jag övertygad om.

Party lördag ger en trött söndag

Igår blev en kväll med brudarna. Hade jättekul! Det blev både öl, irish coffee och hot shots. Puh! Har varit toktrött hela dagen och kroppen mår inte alls bra. Nu är det verkligen dags att komma tillbaka till det hälsosamma livet med träning och bra mat. Man mår ju sååå mycket bättre. Men kul hade vi igår och sånt är bra för själen. :-)

En fin present

Igår träffade jag en kompis som jag inte träffat på länge och fick en försenad födelsedagspresent - en pulsklocka!!! Och inte vilken som helt, en Garmin med GPS. Så att jag kan mäta hur långt jag springer. :-) Och detta utan att jag ens berättat om mina planer om att springa 42 km nästa år. Ja vad säger man? Världsklass! Och TACK!

Tänkte testa den under kvällens löprunda, men dagen gav inte utrymme till att göra alla inställningar som krävdes för att komma igång. Har kommit så långt att jag iaf laddat batteriet, så klockan får bli min kompis nästa pass.

Och dagens pass känns lite som en prestation och en milstolpe. En nöjd Åsa upptäckte att jag faktiskt gett mig ut trots att arbetsdagen slutade typ 19.30 och utan mat  i magen och en del jobb att göra ikväll. Utan att ens tänka på det prioriterade jag mig själv och min löpning. Jag är på rätt väg! Nice! Och väl hemma efter min lilla runda insåg jag att jag behöver inte stressa upp mig, jobbet finns kvar både imorrn och på lördag också. Så allt behöver inte göras ikväll... Åsså kändes det direkt mycket lättare att beta av lite jobbgrejer även fast klockan börjar bli sent.

En sen löptur

Gårdagens löptur blev av trots att latmasken i mig gjorde allt den kunde för att få mig att stanna hemma. Kom hem från jobbet kl 19.30, så det var väldigt lockande att kasta i sig lite kvällsmat och sen slänga sig i soffan. Meeeeen, jag testade mitt nya knep och det funkade den här gången också. Jag är sååå nöjd! Knepet är att jag tänker att jag ska ge mig ut och alla löpsteg jag tar är bra, så får vi se hur långt det blir. Igår blev det ca 4 km. Efter ungefär 1 km kom den här goa känslan "åååå va jag mår bra av det här". Även om semesterresan gjorde att jag numer har 2,5 kg extra att bära på...

Semester är inge bra för formen...

Efter nästan en vecka i Spanien känns det som att formen är på väg åt fel håll. Både löpformen, kroppsformen och den mentala formen. Men den var skön och avkopplande. :-) Lämnade liksom tankarna om träning hemma. Även om vi var ute och gick och jag tog en löprunda på strandpromenaden också (nöjd!), men kosten är ju inte riktigt som hemma. God mat och öl är njutning för stunden, men det gör kroppen seg. Inge bra bränsle helt enkelt... Men njöt gjorde jag. Så nu är det dags att njuta på ett annat sätt och av andra saker, nämligen en skön löptur i skogen och nyttig mat som gör kroppen pigg och glad. Så ikväll blir det en löptur i skogen för att hitta tillbaka till "rätt" mentala mood.

Där allt började...

I början på mars bestämde jag mig för att det var dags att göra något som jag länge drömt om, men aldrig vågat mig på. Jag bestämde mig för att jag ska springa marathon. Ja, egentligen var det beslutet fattat för längesen. Sisådär 15 år sen... Då träffade jag en dåvarande jobbarkompis som sprungit marathon dagarna innan och killen tog hissen en våning. Fattade inte varför, förrän han berättade vad han gjort. Där och då bestämde jag mig. Nån gång i livet ska jag springa marathon. Nu är "nån gång".

Så jag satte mig ner och började fundera på hur jag skulle kunna få till det här. Och vad skulle alla säga?! Jag är ju inte direkt född i en löparkropp, men å andra sidan kanske jag kan få en. ;-) För att överhuvudtaget få göra det här för syrran så var kravet att jag skulle göra det utan prestationsångest (mitt stora hinder i livet). Sååå, hur springer man marathon utan prestationsångest? Och hur lägger man upp träningen utan att få eller ha prestationsångest? Jag utgick från tanken att jag ska ha kul. Hela tiden! Så min plan blev att jag ska försöka springa 3 gånger i veckan. Hur långt eller vilken typ av träning spelar ingen roll, men jag ska springa 3 gånger i veckan. Resten går på känsla och dagsform. För att det ska vara kul. Inget tvång! Så träningsprogram funkar inte, då kliver prestationsångesten in.

Första veckan gick fiiiint. 2 km rundorna gick bra, lite segt. Mina ben och hela min kropp hade glömt hur man gör tror jag. Det var tungt, benen sega och flåset långt ifrån lätt. Men med 2 km att avverka gick det ändå att avsluta varje pass med en positiv känsla. Andra veckan kom förkylningen. Suck! Bara att bita ihop och pausa löpningen i två veckor. Sen igång igen och ganska snart gick det att öka längden till 4 km. Mycket nöjd att ha fördubblat rundan! Och löpsteget kommer mer och mer... Det går åt rätt håll. Mot 42 km! :o)